Trots att man ibland är världens bästa händer det att man dör i Saros, det händer rätt ofta skulle jag vilja påstå. När man dör i Saros börjar man om från hembasen men eftersom man kan bygga upp sin karaktär över tid blir det enklare att ta sig genom spelvärlden. Det gör spelet lite enklare än till exempel Returnal och gör att man förr eller senare kan ta sig förbi en boss via dessa uppgraderingar. De gör också att spelet blev lite enklare mot slutet då man som uppgraderad Arjun plöjer igenom fienderna rätt snabbt. Det finns dock möjlighet att göra spelet svårare eller enklare om man nu verkligen vill det.

Spelets stora dynamiska mekanik är solförmörkelsen. När den aktiveras blir det dålig stämning i världen vilket innebär att fienderna blir svårare. Men man får också mer kraftfulla uppgraderingar som dock ofta kommer med någon nackdel, exempelvis att mer skada med ens vapen riskerar att låsa sig när man tar skada.

Funktionerna i DualSense-kontrollen kommer till sin rätt både med haptiken och dess interna högtalare som levererar subtila men viktiga ljud.Jag vet inte om det är för allt Returnal som satt kvar i fingrarna men generellt kändes Saros snäppet enklare än Returnal. Missförstå mig rätt, det är fortfarande att de små gröna hälsoprickarna är det bästa och mest tacksamma man kan se i spelet efter intensiva strider. Men generellt kändes det som att Saros hade färre frustrerande farthinder än vad Returnal hade.

För att skjuta alla fiender har man ett antal olika vapentyper som alla kan ha lite olika egenskaper. Jag fann dock att vissa vapentyper var kopiöst mycket bättre att använda än andra. Så ibland fick man en vapentyp man inte gillar innan en boss så kunde det kännas lite frustrerande.

Som vanligt med Housemarque-spel är även Saros en fröjd för ögat. Spelets miljöer och fiender är fina att titta på men inget man ser så mycket av då man oftast är fullt fokuserad på det vackra visuella kaoset som alla partiklar bjuder på. Allt flyter på supersmidigt vilket ju är lite av ett måste för ett spel som detta. Grafiskt sett är det dock några små detaljer som skaver då karaktärerna animationer utanför de stora mellansekvenserna känns lite PlayStation 3.

Saros är helt enkelt bra grejer, en triumf för Housemarque. Det är beroendeframkallande och oerhört svårt att lägga ifrån sig. Jag spelade det till exempel i nio timmar i sträck första dagen jag fick det. Men efter att jag väl kört igenom spelet och sett det mesta som spelet hade att erbjuda fann jag inget större sug att återvända till det. De timmarna jag hade med spelet kommer jag däremot inte att glömma och något jag kan fantisera om med ett leende på läpparna när man sitter uttråkad på kontoret.